Något som karaktäriserat väckelsetider har varit den smittande koncentrationen på uppdraget att ge evangeliet vidare. Det har också inneburit konkreta ställningstaganden, åtgärder och prioriteringar där enskilda och församlingar gjort uppoffringar för att budskapet om Jesus skulle spridas så långt som möjligt.
Var kan vi hitta den motivationen? Följande kan ge svar:

Evangeliets karaktär
Den inneboende karaktären hos evangeliet om Jesus anknyter till bilen om skeppet som är byggt för att vistas ute på havet. Jesus sa, ”och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” (Lukas 19:10).
Jesus kom för att uppsöka människor och rädda dem. Det ger oss inte intryck av ett fartyg som ligger i hamn med seglen nere och motorerna av. Nej, det ger oss en bild av en viktig, påträngande och angelägen verksamhet med ett tydligt syfte. Evangeliets natur är i sig bilden på en ”räddningsaktion” där människan och hennes belägenhet står i fokus. Är vi ett med det syftet och den målsättningen? Finns denna evangeliets eld i våra liv som enskilda och hos församlingen?

Församlingens uppdrag
Den första kristna församlingen var upptagen med att föra ut budskapet om Jesus. Det är också något som gång på gång återupplivats i väckelseperioder. Vid några tillfällen har man inte poängterat detta och då har tyvärr väckelser dött ut ungefär som en sjö med bara inlopp men inget utlopp tenderar att med tiden få osunt vatten. Theodore Epp, en radiopersonlighet som skrev nära 70 böcker och hade ett 30-minuters radioprogram (Back to the Bible) som sändes på fler än 800 radiostationer sade vid ett tillfälle: ”Gud har givit de troende ansvaret att sprida evangeliet till hela världen, och vi måste använda allt till vårt förfogande för att uppnå denna uppgift.”
Församlingens viktigaste uppgift är att föra ut budskapet om Jesus till människor. Hur kan vi igen och igen låta det ta sig i praktiska uttryck?

Andens kraft
När John R Mott talade på Världsmissionskonferensen i Edinburgh 1910 beskrev han fyra behov i nuläget. Det var ”en fullgod plan”, ”en fullgod hemmabas”, ”en effektiv kyrka på missionsfältet” och ”den övermänskliga faktorn”. Han fortsatte med att säga att även om missionens ledare inte är eniga i allt så är de…”helt eniga i sin övertygelse att världsmissionen är ett Guds initiativ och att Guds Ande är den store missionären. Det är bara med honom som ledare för arbetet och arbetarna som vi kan hoppas på framgång i vår uppgift att göra Kristus känd för alla folk.”
Det är också ett av Apostlagärningarnas tematiska fokus; Anden ledde missionsarbetet. Samtidigt är det viktigt att se att den Helige Andes utgjutande och kraft var direkt kopplat till ett missionellt förhållningssätt avseende evangelisation och att berätta om Jesus.
Det innebär att den Helige Andes kraft har som mål att beskriva Jesus för de människor vi möter.

Ett skepp är inte byggt för hamnen. Så ska inte heller evangeliet och dess förkunnelse vara vilande innanför stängda dörrar. Budskapet om Jesus har sin rätta plats som ett upprättande ord till nedtyngda människor, ett förlåtelsens budskap till människor under skuld och ett frihetens budskap dem som lever i missmod och ångest.
Låt evangeliet få fötter, händer och ord ut i din omgivning!

Inlägget ”Ett skepp i hamn är tryggt, men det är inte det som ett skepp är byggt för.” – John Shedd dök först upp på Roger Arnfjell.

I Sverige bredde Jesusrörelsen ut sig snabbt i början på 1970-talet och på Hisingen i Göteborg startades ett kollektiv – Jesushuset – där man skulle ta hand om de människor som kom till tro. Snart var ett 40-tal Jesushus etablerade över landet. I Borås kom, på kort tid, omkring 200 ungdomar till tro och 150 av dem döptes i pingstförsamlingen. 1972 gjorde ”Jesusfolket” en evangelisationssatsning på Kiviks marknad då stora grupper av människor samlades vid korset i stället för vid olika porrtillställningar.

Jesusrörelsen fick bilda plog för kristna särdrag som kom att följa växande församlingar lång tid framåt. En tydlig bibelförankring, omvändelsens verklighet, lärjungaskap, Jesuscentrering, karismatiska uttryck, evangelisationsfokus och rättvisepatos var tydliga ingredienser i denna rörelse som innebar en vitamininjektion för hela den svenska kristenheten. Jag var själv tonåring under den här tiden, och kommer ihåg när vi som ungdomsgrupp i den lilla stad där vi bodde, delade in staden i sektioner och gick vi runt två och två och ”knackade dörr” och spred kristen litteratur.

Historien kan aldrig upprepas, men det finns karaktärsdrag i Jesusrörelsen som skulle kunna ses som nödvändiga beståndsdelar i en förnyelse av kyrkligt liv i vår västerländska mylla. En sådan behövlig strömning är en ny Jesusfascination med evangelisationsfokus. Och det kommer rapporter från olika platser i Sverige som ger indikationer på att något kan vara på gång. En iver att evangelisera ger pannkakskyrkor och andra initiativ både näring och fart. Som fjällvandrare har jag gång på gång varit med om att vi mitt i ösregn lyckats samla tändved, skyddat den från blåst och fått fyr på elden. Allegorin kan överföras till evangelisationens område. Små gnistor kan rätt hanterade tända värmande eldar.

En annan angelägen strömning är behovet av den helige Andes ledning och gåvor. En helg i mars besökte jag och min fru en kyrka någonstans i Götaland. Vi blev djupt gripna av gudstjänstens ”ton” och utformning. Ämnet för predikan var ”väckelse” och i avslutningen inbjöds till förbön där både profetiska tilltal och kunskapens ord fick leda i riktning mot böneplatsen. Man kunde anmäla sig som delaktig i en två månaders böneperiod för ”En djupare bön om väckelse.” På lappen för anmälan stod det:

”Jesus, låt mig få vara ett redskap för väckelse. Jesus, tack för att jag har fått nåd av Gud. Jesus, jag är din tjänarinna/tjänare, jag säger JA till ditt uppdrag. Jesus, i tro förväntar jag mig stora resultat.”

Från den gudstjänsten bär jag också med mig känslan av att det är någonting på gång i Sverige. Enligt kyrkohistorikern Torbjörn Aronsson startade Jesusrörelsen den 31 maj 1967 när Arthur Blessitt från sydstatsbaptisterna hade sitt första möte i Griffith Park i Los Angeles. 14 personer tog emot Jesus.

Arthur hade redan som 15-åring en upplevelse av att Jesus kallade honom att predika evangeliet. Han tog det på allvar och började senare predika på nattklubbar och barer. Arthur finns nu i Guinness rekordbok som den som vandrat flest mil med kors och bibel. Som 75-åring är han nu uppe i 66 871 km.

Vi vet inte var en Jesusrörelse kan ta ordentlig fart i dag. På västkusten, östkusten, Småland, Skåne, Mälardalen eller någonstans i norra Sverige? Ibland­ har vi en bild av att det är något diffust och utanför vår kontroll. Men precis som så ofta förr i kyrkohistorien börjar det när någon eller några lyssnar intensivt på Jesu ord ”Följ mig!” och börjar gå i en viss riktning. Tonåringen Arthur svarade ja. Vi kan säga vårt ja till Jesus och bli en del i den sista tidens mäktiga Jesusrörelse innan Jesus kommer tillbaka.

Roger Arnfjell
Artikel i Dagen – mars 2016

Inlägget Var hittar vi nutida ”Jesusrörelsen”? dök först upp på Roger Arnfjell.

Pastorerna fick betygsätta sina kyrkor vad gällde ”evangelisationsindikatorer”. Detta delades ut till ungefär lika uppsättningar växande, utplanande och minskande kyrkor vad gäller medlemsantal. Genom att eliminera kyrkor som var utan pastorer och som kanske på annat sätt var felaktiga fick man in 543 svar. Dessa svar visade tydligt evangelisationens betydelse för växt.
“Evangelisation kan vara den enskilt viktigaste sak kyrkoledare kan göra om de vill att deras kyrka att växa” säger Hadaway i sin slutsats i studien. Hadaways analys menar att utväxlingen mellan tillväxt och evangelisation är starkare än tidigare beräknat.

Hadaway avslutar studien med att konstatera; Var man befinner sig på ”evangelisationsskalan” är den viktigaste möjligheten till förutsägelse för möjlig tillväxt eller inte tillväxt.
Han betonar också att det finns många faktorer som kyrkan inte kan styra, som ålderspyramid, omgivning, hur en stad bygger ut, arbetslöshet osv. Men varje kyrka kan välja att vara aktiv på evangelisationens område och att välja det gör skillnad.
Läs mer på http://hirr.hartsem.edu/research/quick_question33.html

Inlägget Är evangelisation viktigt för kyrkan? dök först upp på Roger Arnfjell.

1. Bestäm arbetsområde

Om det är så måste man utmana de praktiska aspekterna i allt tal om att vinna världen för Kristus. Varje församling/kyrka måste tränga ihop sina prioriteringar och ta vara på sina resurser med tanke på hur man ska vinna sin allra närmaste omgivning för Herren. Det finns faktorer som påverkar val av område att arbeta i på ett negativt eller positivt sätt.
a) Några kristna bor där.
b) Människor i det området har en vision för området och frågar om det inte kan komma igång någon evangelisation i området.
c) Platsen är viktig och geografiskt möjlig för en lokal församling.
d) Platsen eller den sociala gruppen har inte något evangeliskt vittnesbörd.
e) Det finns ett starkt behov inom ett område eller befolkningsgrupp.

När det gäller församlingsplantering så blir städerna mer och mer de största potentiella krafterna för detta. Där finns:

1. Öppenhet för förändringar
2. Koncentration av resurser
3. Möjligheter till betydelsefulla kontakter med omgivningen

2. Gör en undersökning över området

Det är viktigt att vi har en någorlunda rätt bild över hur vårt målområde ser ut och fungerar. Följande frågor ger exempel på vad som kan vara bra att veta:
a) Hur många människor bor i området?
b) Förväntas området växa och i vilken hastighet?
c) Hur stor är omflyttningen i området?
d) Vilka människor flyttar in i området?
e) Vilka människor bor där? Äldre? Barnfamiljer? Nysvenskar?
f) Vilken livsstil är den rådande?
g) Hur är utbildningsnivån i området?
h) Vilka arbeten har människorna?
i) Finns det andra kyrkor i området? Hur arbetar de?

3. Gör en preliminär evangelisationsstrategi för området

Även under den Helige Andes ledning är det en hel del frågor som behöver besvaras i samband med att vi beslutar oss för en viss strategi.
a) Hur borde vi börja och fortsätta arbeta i ett område där man vet lite eller ingenting om de kristna och deras budskap?
b) Vilka kontaktmetoder kommer att lyckas bäst?
c) Vilka metoder borde vi använda när vi presenterar evangeliet?
d) Vad är de kända behoven bland de människor vi ger evangeliet till?

Några saker kan vara av vikt att tänka på i samband med evangelisationen:

1. Bearbeta ett begränsat område.
   Det är viktigt att man begränsar sig i sina målsättningar och i sin planering. Om vi bestämmer oss för ett område bör vi bearbeta de ordentligt med exempelvis ett frågeformulär som ger oss en ordentlig kontakt med människorna.
2. De som har en naturlig kontakt med församlingen/kyrkan är lättast att nå. Författaren McGavran använder uttrycket ”Guds broar” om kontaktytor till människor som på något sätt är närstående till församlingen. Dit kan räknas: släktingar, vänner, arbetskamrater, föräldrar till barn i barngrupper, skolkamrater…
3. För en inledande kontakt kan hemmen eller en neutral lokal vara mest användbar. Ända från nytestamentlig tid har huskyrkan spelat en framträdande roll. 
4. Vi bör använda så stor variation som möjligt i metoderna. Eftersom människor är olika och vi vill kommunicera med så många som möjligt är det viktigt att vi varierar oss.
5. Det är av vikt att vi använder metoder som tillåter en verklig dialog.
6. Bara den Helige Ande kan övertyga och överbevisa. (Joh 16:8). Det är därför viktigt att vi i evangelisationen rör vid det som är evangeliets innehåll så att vi samarbetar med DHA. 

Inlägget Nyckelinsikter som hjälper den lokala kyrkan att nå sitt närområde med evangeliet dök först upp på Roger Arnfjell.

Den som kommunicerar måste känna till sitt målområde och göra ansträngningar för att nå fram.
Det innebär att vara mottagarorienterad. Vi behöver känna till kulturen. Vi behöver känna människorna vi talar med. Vi behöver kunna språket. Vi behöver känna till hur man förflyttar sig i kommunikationen från upplevda behov till verkliga behov.

Den som kommunicerar måste vara vaksam på den influens valt media har i relation till kulturen.
Vad säger ”media” till kulturen? Var finns ”marknadsplatsen”? – där människor möts och utbyter tankar.
Vilka är de mest effektiva medievalen?
Vilka medier ser ut att lova mycket men ge lite?
Vad är förhållandet mellan media och personlig kontakt?

Kommunikation måste baseras på ”oförutsägbarhet” hos det budskap som förmedlas.
Spurgeon som kallas för predikanternas furste säger att man i predikningar ska kultivera ”överraskningens kraft”… ”säg inte vad alla förväntar sig att du ska säga”.
Glöm inte heller den Helige Andes övernaturliga kraft att ge en helt ny dimension i kommunikationen. Kunskapens ord och profetia kan fungera som nycklar till verkliga behov hos människor.

Effektiv kommunikation måste ha ett beroendeförhållande till någon form av feedback för att man ska kunna avgöra om det är effektivt.
Det kan vi se när det är fråga om en undervisningssituation där frågor och svar tillåts. Med våra moderna medier där Internet blivit någon form av plattform är mängden och karaktären av ”feedback” lätt att bygga in som något man hela tiden gör kontinuerliga utvärderingar mot.

Effektiv kommunikation bygger på trovärdighet.
Charles H. Kraft påpekar i sin bok Christianity and Culture att ”kommunikation är mest effektiv när C har förtjänat förtroende som en respekterad mänsklig individ inom de valda referensramarna…”

I Willow Creeks strategi kan man läsa:
”Det kyrkovana paret Harry och Mary lyssnar inte till kristen radio, deras liv rörs inte alls av evangelisation via flyers och pamfletter och de har ingen längtan att besöka någon kyrka. Den kristna litteratur som kommer via deras brevlåda slängs vanligtvis i soporna. Det enda verkligt effektiva sättet att nå Harry och Mary är genom utvecklandet av integritetsfylld relation med en troende.”

RA – Efter Dr Robert J. Vajko

Lär gärna artikeln
Church Planting in the 21st Century av Dr Robert J. Vajko

Inlägget Några grundläggande principer för kommunikation av evangeliet dök först upp på Roger Arnfjell.